Om träningen

Allmänt

Som i dom flesta andra ju-jutsu eller självförsvarssystem tränar man parvis och turas om att utföra angrepp respektive försvar.
Eftersom Tsutsumi Jugo Ryu Ju-Jutsu i första hand är en självförsvarsskola läggs störst vikt vid försvarsstrategin,
men för att ha ett någorlunda realistiskt angrepp att öva försvar mot tränas även vanliga angrepp med och utan vapen.

Specifikt för Tsutsumi Jugo Ryu

Begrepp

Vad är det då som skiljer Tsutsumi Jugo Ryu från andra Ju-Jutsu-stilar?

Det är alltid svårt att generalisera och framförallt finns det lika många åsikter som det finns utövare, men ett försök till förklaring följer nedan.

För att göra det lite tydligare så börjar vi med att försöka hitta några kända begrepp inom den enorma sfär som är kampkonst.
Man brukar lite grovt skilja kampkonster från kampsporter, där några exempel på kampkonster kan vara tex aikido eller ju-jutsu,
och några exempel på kampsporter kan vara tex kickboxning eller ju-jutsu. Notera här att ju-jutsu förekommer både som konst och
sport!!! Eftersom ju-jutsu finns i så många varianter rör det sig oftast om olika stilar/skolor som valt att fokusera på olika aspekter inom
ju-jutsu. Brasiliansk ju-jutsu är tex ett exempel på en ju-jutsustil som får anses gå under begreppet sport, medan Tsutsumi Jugo Ruy
är en ren konst (det finns inga tävlingar inom vår stil).

Aspekter inom träningen

För att röra till det ytterligare finns det naturligtvis hybrider! Svenska Ju-Jutsu Kai tex är en sådan där man pratar om tre aspekter man
vill tillgodose: idrott, motion samt självförsvar.

Tsutsumi Jugo Ryu hanterar endast en av dessa: självförsvar. (Dock kommer man naturligtvis att få en viss motion i form av alla övningar
vi gör, men vi anser inte att just motionsaspekten är den primära. Vi rekommenderar att man fystränar som ett komplement till ju-jutsuträningen,
då teknikträningen kan slita ganska hårt på bl a lederna.)

Försök till jämförelse med alternativa stilar

Efter att ha provat på lite av varje inom svensk ju-jutsu, aikido, karate, shorinji kempo, brasiliansk ju-jutsu är våra erfarenheter att
framförallt helhetstänket, den berömda röda tråden är det som särskiljer Tsutsumi Jugo Ruy från annat vi stött på.
Förutom att systemet är betydligt mer omfattande än allt annat vi sett, så går det på djupet på ett helt annat vis.
Inget annat system vi känner till har samma detaljerade, tekniska förklaringar till VARFÖR enskilda lås, strypningar etc fungerar.
Men framförallt finns här ett fokus på strategier, balansbrytningar, timing, distans och principer. Element som borde vara huvudfokus inom all
kampkonst. Detta är något som faktiskt ofta glöms bort inom många skolor, men som egentligen är essensen inom all ju-jutsu (detta är
själva 'JU' i ju-jutsu för er som är intresserade av det japanska ordets betydelse).
Att lära sig 100 olika lås men inte ha en klar strategi för att få tillfälle att applicera något av dessa är egentligen inte meningsfull träning.
I alla fall inte om målet är att kunna dra nytta av någon av teknikerna i en eventuell självförsvarssituation.
Som motionsform kan det fungera bra ändå.

Graderingar

En annan skillnad är graderingarna inom vår stil, som till största delen består av reflexövningar. Hur går då detta till?
Jo, de flesta stilar har graderingar i form av demonstrationer, där man som försvarare i förväg vet vilket angrepp som kommer och vilket försvar
man förväntas göra. Detta är även en del av våra graderingar, men förutom detta ingår ett antal tekniker (antalet ökar med graderna, från ca femton till
upp emot hundra för svart bälte) som försvararen känner till och har övat in försvar emot, men där försvararen inte vet vilket angrepp som kommer när.
Detta gör naturligtvis att man som försvarare verkligen måste 'vara på tårna' och ha övat in teknikerna så att dom sitter mer eller mindre som en reflex.

Själva demonstrationsdelen är ett viktigt moment, men det är inte tillräckligt anser vi. Man måste kunna kräva av systemet att en elev ska kunna använda
sina färdigheter praktiskt, i alla fall i en ideal miljö som på mattan, för att man överhuvudtaget ska kunna hävda att det man tränar har någon som helst
relevans i självförsvarssammanhang. Om det inte fungerar på mattan, dvs om "alla" tekniker låser sig och eleven konsekvent gör fel under en gradering,
kommer denna elev förmodligen heller inte klara att använda sina färdigheter i verkligheten. Att bara öva demonstrationsdelen kan ge en falsk form av trygghet. Som elev känner man att man blir bättre och bättre på att utföra en given teknik på kommando, men steget till att kunna omsätta denna kunskap i en verklig situation är stort!!! Reflexträningen är ett strukturerat sätt att försöka överbrygga detta gap.

Allmänt om bältessystemet

Systemet är enormt omfattande, något som också återspeglas i antalet graderingar.
Första graderingen (till 9:e kyu) brukar äga rum efter en termin, varefter tiden till efterföljande gradering stegvis ökar.
Andra graderingen är till 8:e kyu, 3:e graderingen till 7:e kyu osv.

Efter att ha graderat till 1:a kyu följer första dan-graderingen. Men redan någonstans vid 3:e kyu brukar graderingarna delas upp i moment som kan utföras
separat och vid olika tillfällen. Rekommenderad minimitid för att gradera till 1:a dan (svart bälte) är 12 år.

Friskrivningsklausul... :)

Det som finns skrivet på denna sida är personliga reflektioner kring kampsport/kampkonst i allmänhet och ju-jutsu i synnerhet. Alla har rätt till en egen uppfattning och det finns säkert många som inte delar vår uppfattning kring detta komplexa ämne. Denna sida ska främst ses som ett försök att förklara vad som är specifikt för just vårt sätt att träna.